Jag vill så mycket

Vill bara prata politik men det känns så uttjatat, fast det är vår framtid det gäller. Så jag måste få skriva av mej. Ni som inte orkar läsa, låt isåfall bli.

Jag har, som de flesta av er inte har, röstat rött. Det gör jag bara gör att min mamma gör det, tänker ni. Och ja, det är väl så. Mitt liv är min ideologi och i mitt liv har jag fått lära mej att man ska ta hand om dem som inte klarar det själv. Har man mer så ger man till dem som behöver. Och nej, jag är inte kommunist. Jag anser bara att vi ska ta hand om varandra så gott det går, för rätt var det är så är det jag som behöver hjälp.
Den här känslan av trygghet och stolthet att bo i ett land med samma ideologi, håller sakteliga på att smulas sönder. Jag vill inte säga att allt är illa med ett alliansstyre, men mycket. Och många offras till fördel för andra. Så vill inte jag att mitt land ska se ut.
Jag vill att vi tar allvarligt på klimatförändringarna och jag vill att alla kan tänka sej att ge av sej själva, för att bättre förutsättningar ska skapas.
Jag vill att vi ska ha ett skyddsnät för de svaga och sjuka.
Jag vill inte att företag ska fly landet för att tjäna mer pengar jag vill att de inser vidden av hur viktigt det är att stanna kvar.
Jag vill att det ska vara möjligt för en skoltrött tonåring att ta igen det hon missat på Komvux.
Jag vill jättemycket mer men majoriteten av Sveriges befolkning vill något annat.