När allt vänds uppochner

Jag har en mycket nära vän som har det svårt just nu. Allt är ställt på sin spets och det är svårt att finna sin plats i allt kaos.
Det är jättejobbigt att se henne må som hon gör, samtidigt som det ändå öppnat upp för något mer. För i den ångest och sorg hon har, så finns allt det fina. Det låter kanske konstigt men genom hennes sorg kan jag ändå se en lycka. Det är ändå något vackert över det sköra i livet, som nu blir så tydligt.
Därför har jag de senaste dagarna uppskattat allt så mycket mer. Det ger mej en påminnelse om att allt är förgängligt och att vi ska ta hand om varandra och det vi har.

Det vara bara det.