Ode to Mia Skäringer

Igår var jag på Mia Skäringers show på Cirkus med några vänner. Vi möttes innan på ett ställe i närheten för en bit mat och skitsnack. Vi pratade om livspussel, kroppsideal, kärlek, samboskap och barn. Hur jobbigt det är att kläderna aldrig passar, hur dyrt det är att bo, vilka krämer som ska bota rynkor och hur vi ska finna tid att ses mer. Sen promenerade vi i rask takt mot Cirkus.

Kl 19.30 släcks det ner och Mias röst berättar inledande om hur hon alltid försökt se sitt liv som en film. Där hon, stark och snygg, säger nej när hon inte orkar. Där livspusslet är perfekt och hon lever med sin kärlek. Där barnen är hela och rena och lyckliga och hemmet är ljust och fräsht och inrett med senaste design. Rösten slutar prata och plötsligt hoppar Mia fram på scen med en något för liten bikini till tonerna av Your Song med Billy Paul.

Showen är helt fantastisk. Hon berättar och illustrerar på ett sätt som är omöjligt att inte älska. Skrattet fastnar många gånger när hon alldeles naket berättar hur hon i ung ålder blir våldtagen, eller när hennes alkoholiserade pappa upptäcker att hon skurit sina handleder. Men det är med hjärta och inte smärta som hon låter oss få ta del av hennes tankar och liv och det är det som gör att man älskar henne.
Hon står inför 1600 personer på en scen och får mej att känna det som om vi är hemma i hennes vardagsrum så när tiden är slut önskar jag att det skulle vara ett tag till.

Se den om du har möjlighet.