Ok. Jag var alltså öppen 1,5 cm.
I vanliga fall innebär det att man får åka hem och vänta. Men i kombination med mitt höga blodtryck,
min svullna kropp och lite annat så fick vi stanna kvar.
Det fortsatte att gå långsamt, tror det tog närmare 4 h innan jag var öppen 2 cm totalt (alltså ytterligare 0,5 cm) och mitt blodtryck hade ökat. Läkaren beslutade därför att ge epidural, trots att jag inte var öppen 4 cm än.
Efter epiduralen så kom förlossningen in i ett nytt skede. Jag fick byta ställning stup i kvarten (luta mot boll, gå med vagn, sitta på stol, ja allt) och lyckades till och med somna av och till (och det i dessa olika ställningar. Staffan var helt förundrad över hur jag kunde sova så. Men det gjorde jag och OJ så skönt det var!
För att epiduralen ska hålla i sej, så får man påfyllning kan man säga. Denna påfyllning kallas Bolusdos och sådana fick jag en del. I mitt töcken av utmattning och smärta så trodde jag de sa bonus dos och döm om min lycka alla de gånger jag fick den! Vilken bonus liksom!
Bara till mej.
Jag upptäckte min lilla feluppfattning när jag senare läste journalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar