För om två veckor startar invänjningen för Eje. Han ska börja förskolan då..
Känns läskigt att lämna bort honom till främlingar. Helt stört egentligen. Men det är tydligen bara att bita ihop. Kan ju inte vara hemma i all evighet. Har ju redan förlorat typ 70 procent av min logiska förmåga, och så drabbas jag av mundiarré så fort jag träffar en vuxen. Så det här är nog för allas bästa.
(Men hu så jobbigt det kommer bli)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar