Mamma vs pappa

Jag har ju som känt varit hemma med Eje sen den dagen jag klämde ut han. Sen den dagen och fram till nu har jag fixat och trixat och ordnat och offrat för den här lille herrn. Staffan har ju givetvis haft en stor del i det hela, men eftersom det är jag som varit hemma så har det således varit jag som gjort det mesta. Då tar man nästan för givet att Eje åtminstone någon gång skulle kunna välja sin mamma framför sin pappa. Eller hur? Men nej. Det har typ inte hänt.
Och jag ljuger inte, inte det minsta. Den här lille pojken är pappas. Är jag snäll och pappa är borta - då är han min. De stunderna är fina de..

Nu ska bonden köra iväg.