Jag minns precis hur det var när det började närma sej förlossning. Kände allt och samtidigt inte ett jäkla skit, "det stramar lite extra idag det kanske är på g" eller "oj va risig i magen jag är nu är det säkert på gång". Ja ni som varit där vet ju. Så då har vi A som gått och vankat och väntat bra länge nu och det bör tilläggas att vid hennes sida har hon haft P. P och A blev gravida med ungefär tre veckors mellanrum och A var först ut. Först ut att berätta, först ut att få läsa alla veckouppdateringar, först ut att känna första sparken, först ut att få mage, först ut att få föda...
Trodde hon ja!
Arg och tjock satt hon i soffan igår när hon ringde mej för att berätta att P's vatten gått. P som hade beräknad förlossning den 24 dec. A däremot som hade beräknad förlossning den 9 dec har nu fått en tid för igångsättning. Den 24 såklart.
Man kan ju inte låta bli att skratta för den här frustrationen som är så bekant är samtidigt så rolig. Så vi skrattade bara åt det för vad ska man göra? Ungen kommer när ungen vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar