Sitter i bilen

Vi sitter i bilen och pratar om Staffans dag. Idag hade han träffat en begravningsentreprenör. Vet ni hur många som dog i Stockholm respektive hela Sverige år 2009? 15000 personer sätter livet till i vår huvudstad och i hela Sverige är det 90000. Jag gissade på 150000 totalt vilket var lite i överkant.

Undra hur många som föds varje år? Det ska jag kolla upp.

Edit: År 2009 föddes det ca 110 000 bebisar. År 2000 föddes det ca 90 000 st och 1990 föddes det över 120 000 barn. Fatta typ år 2020, när alla födda 1990 är 30 år och ska börja föda..

Så onödigt

Den där jäkla ambrosiakakan. Nu har jag snart ätit upp den fast jag inte ens tyckte om den. Bara för att jag är dum i huvudet och inte haft något bättre att göra. Varför gör man så? Äter fast man egentligen inte vill ha bara för att det finns. Stört och onödigt beteende.

Idag blev en vabdag

Host host host sa det från sovrummet strax innan sex. Pojken har blivit sjuk.

Kvällen med två bilder

Gårdagens ambrosiakaka var alltså till kvällens gäster. Nellie var helst med Astrid och hann knappt äta alls. Men vi andra åt. Och jag blev besviken för den var inte så god som jag föreställt mej. Så jag tar nog med resterna till jobbet imorgon och bjuder bort.

När jag inte ätit mat och kaka så har jag tagit hand om den här lilla bebisen. Det var ljuvligt. Till och med när han bajsade ryggbajs.

Sen har jag även hunnit med att färga och klippa mej minsann! Min frisör Alex, tillika bebisens mamma, är den bästa frisören som finns!

Nu ska jag håva in lite hyra från mina invånare i Cityville.

Bakdags

Ikväll bakar jag en Ambrosiakaka. Hade helst velat äta upp den redan när den bara var smet men jag ska bjuda mina kära gäster på den imorgon så jag får inte. Annars är ju sockerkakssmet bland det godaste som finns tycker jag.

Ingredienser
2 ägg
1 1/4 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1/2 dl grädde
150 g smör, smält

Garnering:
4 dl florsocker
pressad saft av 2 apelsiner
1 pkt syltade apelsinskal

Ugn: 175°

Gör så här
1. Vispa ägg och socker vitt.
2. Rör ner mjöl blandat med bakpulver, sen grädden och sist smöret.
3. Slå smeten i smord och bröad kakform. Grädda i nedre halvan av ugnen cirka 30 minuter.
4. Vänd upp kakan när den har svalnat. Låt kallna.
5. Rör ut florsockret med lite av apelsinsaften och slå resten över kakan. Bred glasyren över kakan och strö på de syltade apelsinskalen.

Mycket mamma nu

Försöker allmänbilda min unge och vi tittar på de djur han har bland leksakerna.

Jag: Vad är det? (pekar på en kossa)
Eje: Mamma!
Jag: Det är en kossa! Vad säger kossan?
Eje: Maamma!
Jag: Den säger muuu.. Vad är det här? (pekar på en apa)
Eje: Mamma!
Jag: Det är en apa. Vad säger apan?
Eje: Mamma!
Jag: Den säger ooo aaa! Vad är det här?
Eje: Mammaa!
Jag: Det är ett lejon! Vad säger lejonet?
Eje: Maammaa!
Jag: Kom så läser vi en bok istället!

Jag hann!

Här sitter jag med andan i halsen och flåsar som en idiot. Sprang nämligen till bussen. Som en dåre. Flög fram över isfläckarna och höll på att bli påkörd på kuppen vid övergångsstället. Men jag hann! Har suttit och flåsat av mej nu och vi står fortfarande kvar vid hållplatsen. Lagom pinigt.

Rotade lite i arkivet

Man kanske ska ta och införskaffa sej en grown up sitter? Fatta så skönt det vore. Det ser man ju på mej att jag är hur nöjd som helst. Att ungarna inte är glada och tacksamma så fort man sätter dem i en sån här det är bortom mitt förstånd.

Hubbabubba

Fan va jobbigt det kan vara att kallprata med människor man inte känner ibland. Gick ut genom dörren precis samtidigt som grannen i lägenheten bredvid i morse på väg till tåget och jag hade inget annat val än att slå följe. Egentligen hade jag velat dra upp luvan, ignorera hennes "God morgon" och kuta åt andra hållet. Som tur är så har hon en dotter i någorlunda samma ålder så jag spelade ut barn-kortet. Men det går ju inte att snacka om ungar och dagis och sovrutiner hur länge som helst så det fick bli om vädret, jobbet och annat halvintressant. Visst var det rätt kul att få veta lite mer om grannarna man hör från badrummet om kvällarna. Men det var fan jobbigare än trevligt ändå.
Tur att jag försov mej för det innebär att jag inte kommer att stöta på henne imorgon. För då är jag i tid. Gudbevare mej om vi möttes igen för vad ska vi då prata om?

En bula

Eje var på toppenhumör när jag hämtade honom på dagis. Sen ute i kapprummet så satte jag honom på bänken och vände mej om för att ta overallen. Jag hann tänka att jag måste jobba snabbt, så han inte ramlar. Duns (!) sa det, sen låg han där ändå, alldeles förtvivlad och skadad. Så vi fick sitta och kramas i 20 min innan vi klädde på oss. Och nu har han en bula. Plutten..

Jäkligt klantigt av mej var det i alla fall.