En anekdot

Sen jag fick barn har jag blivit mer harig.
Tänkte jag skulle berätta om en händelse från när jag var liten bara för det.

Det var sommaren 1988. Jag (9 år) och min moster (8 år) var iväg på vår första kollovistelse på Barnens ö. En dag så lyckas vi ta oss från gruppen ut mot stora vägen vi två själva. Väl där bestämmer vi oss för att kolla huruvida vi kan lägga örat mot asfalten och därmed höra bilarna som kommer. Tillslut kommer en bil körandes och där ligger vi, två små flickor med ett varsitt öra mot vägen. Vi flyttar inte på oss, för vi tävlar om vem som kan ligga kvar längst, så bilen bromsar in och ut kommer en hysterisk kvinna springande. Jag minns inte allt men kvinnan är arg och vill veta vem som har ansvar för oss. Hon kör oss därför tillbaka till kollot och berättar hela historien för våra ledare, snyftande, mellan kaffeklunkar och bulltuggor. Vi fick sitta och se på och skämmas.

Stackars henne kan jag tänka ibland.